<3
jag vet inte riktigt vart jag ska börja. men vill helst ta det kortfattat.
för snart en vecka sen så gick min farmor bort. jag tror det kom som en chock för dom flesta.
det var som ett hårt slag i magen och hjärtat när beskedet kom. tårarna kunde aldrig sluta.
jag menar, farmor har ALLTID varit med mig. jag gick ALDRIG på dagis. nej för då var farmor här och tog hand om mig. detta pågick alltså i VARJE DAG I FLERA ÅR. varje dag tog vi bussen ner till stan för att köpa med fikabröd. förstår ni att det är konstigt att inte jag är stor?
det säger nog en hel del om hur snäll hon var.
var inte på praktiken på 3 dagar och när jag väl kom dit så bröt jag ihop. klarar inte av när folk kommer fram och kramar om mig & beklagar. nu börjar allt smälta in men det känns fortfarande helt ofattbart att hon är borta.
kan bara säga att himlen fick världens finaste ängel, vår kära farmor. hon var nog den mest omtänksammaste och snällaste personen man kan träffa. hon har funnits där ända sen jag var liten. Därför är det en sån otroligt tung dag att hon inte längre finns där! Att söndagsfikan hos henne aldrig kommer inträffa längre. Att aldrig mer kunna få se henne. men jag vet att hon har det bättre där hon är nu. Vi ses på andra sidan farmor! ❤️
